Ögats anatomi

De flesta av oss känner säkert till ögats grundbeståndsdelar och "hur vi ser", hur ögat liknar kameran i det att båda har en lins och regnbågshinna - iris - och fungerar som en bländare och näthinnan motsvarar den fotografiska filmen.
Dessa kunskaper måste kompletteras med att näthinnan har två slags ljuskänsliga celler, tappar och stavar.
Tapparna, ca 7 miljoner, är talrikast mot näthinnans centrum, den så kallade gula fläcken och de fungerar endast i klart ljus, de hjälper oss att se fina detaljer och färger.
Stavarna, ca 170 miljoner, som är talrikast mot näthinnans kanter och saknas helt i gula fläcken, gör att vi kan se när ljuset är för svagt för att tapparna skall kunna fungera.
Stavarna är särskilt känsliga för rörelser, men kan inte uppfatta fina detaljer.
Om Gula fläcken blir skadad förlorar vi färg- och detaljseendet. Om näthinnan lossnar eller man drabbas av en blödning kan man förlora synen permanent.
Det finns en mängd sjukdomar som kan drabba ögat. Några andra exempel är gråstarr, glaukom, skador på hornhinna, glaskroppslossning, virusinfektion och cancer.
Vissa går att behandla eller reparera genom kirurgi, andra ger permanenta skador som i förlängningen kan behöva åtgärdas med en protes.

När ett öga skadas genom yttre fysiskt våld kan delar eller hela ögat gå förlorad och ett konstgjort öga kan vara en bra lösning på ett estetiskt problem förutom att det också ger ett funktionellt stöd åt ögonlocken och hjälper till att föra tårvätskan till tårkanalen för dränering.

En återkommande fråga från många patienter är om det konstgjorda ögat får en naturlig rörlighet.
Ögat har sju muskelgrupper av vilka sex styr ögats rörelser medan den sjunde lyfter det övre ögonlocket.
Fyra raka muskler fäster vid ögongloben ( se bilden nedan) och de styr ögat rakt upp, ner och till höger och vänster. De två sista musklerna, som också är fästade vid ögongloben, kallas sneda och styr ögats vridrörelser, t ex att "rulla med ögononen".
Beroende på skadans omfattning kan man i många fall åstadkomma en godtagbar sidorörlighet, mao till höger eller vänster.
Däremot är det mycket svårare att få en godtagbar rörlighet uppåt och neråt.
En glasprotesbärare får ytterst sällan någon rörlighet i protesögat. Skälet till detta är att tillverkaren gör en intelligent gissning av anatomin i det skadade området.
De som tillverkar ögon i akrylat tar en anatomisk avgjutning av ögonhålan och gör en specialanpassad funktionell protes där placeringen och rörelserna i kvarvande ögonmuskler finns återgivet så att även små muskelsammandragningar förs över till det konstgjorda ögat.



©2002- Anaplastik Konsult