ANSIKTSPROTETIK

Rehabilitering av en missbildad eller skadad människa är inte bara en fråga för den drabbade själv och för den som skall förmedla vården, utan också för samhället i sin helhet.
Samhällets syn på den handikappade varierar kraftigt beroende bl.a. på politiska mål, tillgängliga resurser och prioriteringar.
Empati, kvaliteten på vården och vårdansvaret utgör ett mått på samhällets moraliska mognad och dess attityd gentemot medborgare som drabbats av en missbildning eller fått ett handikapp genom olycksfall eller ett kirurgiskt ingrepp.
Vid protetisk rehabilitering av en patient med en ansiktsdefekt tar man tillvara alla resurser, nya landvinningar, tekniker och material, som finns att tillgå, i syfte att optimera behandlingsresultatet. Inom ansiktsprotetiken gäller inte allt eller intet utan även ett litet försök till rehabilitering är bättre än inget försök alls. Detta kan för den friska, "normala" personen låta trivialt men för den handikappade är det inte så.

I det följande, som är patientinformation och inte riktad till professionella tillverkare, har bilderna till uppgift att ge en inblick i några typiska arbetsmoment hur ansiktsprotesen skapas.

Merparten av de större ansiktsdefekterna i Skandinavien uppkommer som en följd av ett kirurgiskt ingrepp som har gjorts för att avlägsna en tumör.
Vid skada, som uppkommit genom olycksfall, söker man i möjligaste mån att kirurgiskt rekonstruera den skadade kroppsdelen. Här finns det gränser för vad som är möjligt varför protetisk behandling kan bli ett alternativ.
För kongenitala (medfödda) defekter söker man också att kirurgiskt korrigera och återskapa den kroppsdel som är defekt, men för exempelvi örondefekter sätter ytterörats komplicerade anatomi en gräns för vad som idag är möjligt. Då återstår endast en protes som ett bra alternativ.
Ett sådant beslut innebär inte att en framtida kirurgisk rekonstruktion utesluts på grund av de inopererade implantaten.



©2002- Anaplastik Konsult