ANSIKTSPROTETIK

Eftermålning av den färdigpressade protesen

Många ansiktsprotetiker använder eftermålning av den färdiga protesen som ett medel att korrigera felaktig färgteknik vid själva pressningen.
Anaplastik använder ytterst sällan eftermålning eftersom 95-99% av all färgarbete sker redan vid pressningen.
Självklart är det tillåtet men då sker det för att markera skuggpartier eller att proteskanten närmast huden blev för ljus. Man kan endast tona till en mörkare nivå inte tvärt om.

Justering av färgen närmast kanten.

Problemet med eftermålning är att det sker med självhärdande silikoner av sk. acetoxytyp vilka är kondensationspolymerer.
De har dåliga fysikaliska egenskaper, deras kontraktion - krympning - är så stor att tunna kanter av underlagssilikonet börjar att vikas uppåt vid polymeriseringen och de binder dåligt till additionspolymerer.
Det andra problemet är att filmtjockleken är så tunn att silikonfilmen brister vid nötning.
Den pigmentmängd som finns i den tunna filmen klara inte många timmars UV-strålning.
Självklart finns det tekniska lösningar på problemet men det är en annan historia.
Du som patient behöver dock inte oroa Dig att pigmenten och målningsfilmen lossnar när Du tvättar dig eller står i duschen. De är kemiskt bundna till underlaget, men så småningom lossnar filmen.

Den färdiga kantjusteringen.

Patientbilden visas med tillstånd. 99% av protesen har all färgsättning i bassilikonet och inte på ytan genom ytmålning. Endast proteskanten närmast huden har tonats ner för den blev "lite" för ljus.

Härdningen av filmen sker spontant ganska fort vid hög luftfuktighet, men kan påskyndas om man tillför vatten. Målningsfilmen skall också bearbetas och karakteriseras under första härdningssekvensen. Om man inte gör det blir resultatet en blank yta.
Hur man gör? Se nedan.

Denna sida är patientinformation och inte riktad till professionella tillverkare. Bilderna har endast till uppgift att ge en inblick i några typiska arbetsmoment i behandlingen.



©2002- Anaplastik Konsult