ANSIKTSPROTETIK

Retentionsmetoder

Nästa steg i planeringen är att faställa hur protesen skall retineras. Med retention menas hur protesen skall hållas på plats i defektområdet. Valet av retentionsmetod styr till stor del både avtryckstagningen och modelleringen av protesprototypen.

De vanligaste retentionsmetoderna är:

Självretinerande
Glasögon eller annat utanpå sittaden hjälpmedel
Hudlim
Retention med implantat och ovanpåliggande retentionselement.

Självretinerande protes
Självretinerande kan komma i fråga vid orbitaldefekter där orbitabenet är intakt och hudbeklätt. Metoden har använts vid några enstaka tillfällen under sista 30 åren. Metoden har också nackdelar t ex abrasionskador på huden.

Retention med glasögon
Att retinera protesen med glasögon är fortfarande en mycket vanlig metod.

Orbitalprotes i silikon monterad på glasögon.

Det finns specialister som gör gällande att alla ansiktsproteser retineras idag med implantat. Vår erfarenhet är en annan. Nästan 40% av fallen i vårt upptagningsområde är inte lämpliga för implantat, ex att patienten genomgått strålbehandling, att det saknas tillräcklig bentjocklek i defektområdet eller att benstrukturen är olämplig för belastning eller att patientens höga ålder eller kondition medför att denne inte orkar med ytterligare kirurgi.

Glasögonretention är mycket enkel att hantera för patienten.
Den enda påtagliga nackdelen med metoden är att om optikern inte justerat in glasögonen korrekt kan de lätt glida nedför näsbenet och en glipa uppkommer då runt proteskanten.

Retention med hudlim
Retention med hjälp av hudlim var mycket populärt under 1970- och 1980-talet. Idag förekommer metoden ytterst sällan i Sverige och skälet till detta är implantat. Utomlands är det fortfarande en ofta förekommande retentionsmetod.
Nackdelarna med hudlim är att det kräver ett stort engagemang från patientens sida, att sköta huden för att undvika uppkomsten av allergi gentemot limmet och att med kemikalier avlägsna limrester från protesen. Hudlim och lösningesmedel förkortar protesens förväntade livsläng till 6 månader eller kortare.

Näsprotes som limmas.

Retention med implantat
Implantat kan idag med stor fördel användas för att retinera öron-, näs- och orbitalproteser. Planeringen vid fall med implantat är mer omfattande och tidskrävande än vid en mer konventionell retentionsmetod. Mera om implantat hittar Du på nästa sida.

Implantatretinerad öronprotes.

Vad man ser på bilden är en barkonstruktion i guld kopplad till implantats överdel, kallad distans, vilken länkas samman med guldskruv.
Protesens insida har en akrylatplatta med retentionselement, klamrar i guld, vilka greppar passivt över guldbaren då öronprotesen inte belastas och aktivt då man försöker dra loss det.

Denna sida är patientinformation och inte riktad till professionella tillverkare. Bilderna har endast till uppgift att ge en inblick i några typiska arbetsmoment i behandlingen.



©2002- Anaplastik Konsult