FINGER OCH HANDPROTESER

PVC-plastisoler - titanimplantat.

Orala titanimplantat (i munnen) har använts med stor framgång i 30 års tid. Lyckandefrekvensen är mycket hög för underkäkar och något sämre för överkäkar. Orsaken till detta är olika benkvalitér och bentjocklek. För mera information besök Nobel Biocare Norden.
Och i mitten på 1980-talet kom en modifierad version sk flänsfixtur för cranial implantat för fasthållning av ansiktsproteser. Även här kan man se god lyckande frekvens för öronproteser och något sämre för orbital- respektive näsfall. För mera information besök Entific Medical Systems.

På 1990-talet kom första finger- och handprotesimplantaten, vilka skiljer sig markant från övriga typer. De är inte standardprodukter utan tillverkas specifikt för varje patient i Göteborg.

Titanimplantat för tumme.

Jag är inte involverad i titanimplantat för hand och fingerproteser, men har fått ställa upp med att reparera, laga och byta ut sönderbrutna titandelar som norrlandspatienter har råkat ut för.

Centrumskruven i mitten på översta raden är konstruktionens svagaste länk. Verktygen nedan är till för patienten att skruva och dona med.

Kopplingen mellan distansen och protesen är väl dimensionerade för att klara alla tänkbara belastningsförhållanden, långt utöver centrumskruvens hållfasthet. Helt klart har ingen instrumentingenjör konstruerat eller beräknat den maximala belastningsnivån och gjort en konstruktion som bryter vid överbelastning innan skador uppkommit på implantatet.
Man ser också hur PVC-plastisolen spruckit efter några månaders användning.
Finger och handprotesimplantat visar större frekvens av hudproblem jämfört med andra implantatretinerade protestyper, vilket bilden nedan också visar. Detta diskuteras också öppet på kongresser.

Kopplingsdelen mellan PVC-protes och distans.
Observera den trasiga PVC-kragen.

Den estetiska och kosmetiska kvalitén på denna implantatprotes i PVC-plastisol motsvarar inte kvalitetsmässigt de kostnader som sjukvården lagt ner på själva implantatet och operationer av den.
Varför använder man en förlegad teknik?
Här kan jag med över 30 års erfarenhet av silikoner lämna ett modernt bidrag.

Med en speciell nyckel låser man tummen till implantatet.

Patienter vi kommit i kontakt med har klagat på att de har svårt att låsa den inre hylsan, att det krävs stor kraft att göra det, att tummen lossnar till och från och att det framför allt är svårt att hitta rätt med nyckeln.
Genom nyckelhålet kommer det in smuts och vatten. En ypperlig grogrund för infektioner.
Skinnet på PVC-delen nöts sönder, missfärgas på några få månader och spricker sönder.
Nedan en närbild på låsdelen.

PVC-delen har tagits bort.
Den inre hylsan i akrylat syns.

Vi tror att implantatretinerade fingerproteser kan ha en framtid, men att de mekaniska lösningarna ovan inte är genomtänkta.
Vi har sett alternativa konstruktioner där man tagit hänsyn till hållfasthetsgränsen för centrumskruven, kopplingen tar mindre utrymme för exempelvis lillfingerfall och patienten behöver inte springa omkring med en nyckelring med sexkantsnycklar i fickan.
Det finns idag också magneter som kan klara stora belastningar.



©2002- Anaplastik Konsult