ANSIKTSPROTETIKENS HISTORIA
Del 3

1940-talet till 2000

I och med den organiska kemins nya landvinningar på 1920- och 1940-talet kom en mängd nya syntetiska polymermaterial att introduceras inom ansiktsprotetiken, så som akrylplaster (1927), vinylklorider (1930) , vinylacetater (1932).

Sedan kom slag i slag intressanta mjuka gummiliknande material, så som mjukgjorda akrylater (1960-talet), PVC-plastisoler (1970-talet), silikonelastomerer (1970-talet) och polyuretanelastomerer (1980-talet).

Av de uppräknade materialen kan man idag säga att silikonerna visat sig vara den enda elastomer som utvecklats längst och har de flesta ideala egenskaperna även om de även har begränsningar.

Valmöjligheterna av silikontyp är idag stort och beror till stor del på vilken utrustning och framställningsteknik man väljer.
I kapitlet "Material" presenteras alla moderna material i mera detalj.

Här exempel på vad som går att framställa i silikon.



©2002- Anaplastik Konsult