ANSIKTSPROTETIKENS HISTORIA

Antiken

Vem var först med att återskapa ett medfött eller en förvärvad defekt i ansiktet med hjälp av en protes är mycket oklart. Det finns indicier, exempelvis arkeologiska fynd och historiska dokument, som skulle kunna tolkas som att man redan mycket tidigt började tillverka artificiella näsor, ögon och öron.
Det kan därför knappast var en överdrift att påstå att människan i alla tider försökt dölja en missbildning i ansiktet. En missbildning eller defekt i ansiktsregionen stämplar snabbt bäraren som annorlunda och kan väcka anstöt. Handikappet stör en viktig del av kroppspråket och kan medföra att den handikappade isolerar sig från omvärlden.

Kunskapen och skickligheten i att använda material som fanns naturligt till hands är självklar och hade ingen direkt koppling till en kroppskada i ansiktsregionen utan kunde bestå av ceremoniella masker vilka användes i religiösa riter.
Ett exempel, till vänster, är denna mask i trä, hjorthorn med inläggningar av snäckskal för att föreställa mun och ögon.
Man var inte heller rädd att bearbeta hårda och mycket sega material som ritualmasken till höger visar tillverkad i jade från 600-talet e.Kr. Centralamerika.

Nordamerika ca. 1200 e.Kr.

Jademask 600 e.Kr. Centralamerika.

I modern tid har arkeologerna i Egypten hittat allt fler konstgjorda kroppsdelar vid röntgenundersökning av mumier.
Ett sensationellt fynd handlar om konstgjorda tår av trä, vilka hölls fast med lederremmar runt ankeln och som vid efterkontroll visade sig vara slitna. Detta kan bara tolkas som att protesen använts i levande livet för 4.000 år sedan.
Andra fynd är lösben, löshår, penisar, bröstvårtor och ögon.

Röntgenundersökning av mumie.
Konstgjorda ögon i orbitan.

Yrkesskickligheten att med metaller och mineral exempelvis kvarts, obsidian, turkos, återskapa anatomiska detaljer i ansiktet framgår mycket klart av Tutanchamons begravningsmask.
Tyvärr vet man inte i vilken omfattning dessa skickliga yrkesmän, skulptörer, stenslipare och smeder hjälpte sina medmänniskor som förlorat en kroppsdel genom sjukdom, olycka eller yttre våld.
Ett exempel på hur en skada genom yttre våld kan ha sett ut är Filip II från 300-talet f.Kr. som förlorade ett öga med omgivande mjukvävnader under belägringen av Methone i Makedonien. Det anmärkningsvärda var att han överlevde skadan. Han måste ha haft skickliga "läkare" vid sin sida.
Vad vi ser här till höger är en datarekonstruktion av mjukdelarna i vax på en kopia av kraniet som hittades i hans grav.
Filip II var far till Alexander den store.

Tutanchamons begravningsmask.
Ögonskada på Filip II 300-talet f.Kr.

Man kan på goda grunder anta att ansiktsproteser till levande människor blev en naturlig och logisk utveckling och uppgifter om protetiska rekonstruktionsförsök från Indien och Kina förefaller trovärdiga mot bakgrunden av att det bl. a. i Indien (under 200-talet e. Kr.) var ett vanligt straff att hugga av näsor.



©2002- Anaplastik Konsult