MATERIAL INOM ANSIKTSPROTETIKEN

TIDIGARE MATERIAL / SAMMANFATTNING

Under perioden mellan första och andra världskriget utvecklades nya polymermaterial, exempelvis polymetylmetakrylat, polyvinylklorid, polyvinylacetat, vilka alla kom till användning inom ansiktsprotetiken.

Perioden 1930—1970

Materialen från denna period kan exemplifieras med förvulkaniserade naturliga latexgummin, PVC—plastisoler, metyl— och polymetylmetakrylater, mjukgjorda akrylater (ref.16).

Latexgummi användes mycket under perioden men på grund av materialets korta livslängd ersattes det under 1960-talet av andra material.

PVC—plastisolerna introducerades på 1950—talet och fick stor användning. Proteser i detta material blev dock fort oanvändbara då det tyvärr visade sig att mjukgörarna, s k ftalater, snabbt löstes ut från polymeren och UV-strålning destruerade polymeren snabbt och den komplicerade laboratorietekniken bidrog till att materialen försvann från marknaden på 1970—talet (Ref. 17).

Det enda material, som fungerade relativt bra var de hårda akrylaterna, polymetylmetakrylaterna (PMMA). Materialet användes fortfarande idag med viss framgång, framförallt i den icke industrialiserade delen av världen. Materialet är lättillgängligt, billigt och kräver ingen speciell laboratorieteknisk utrustning. Proteserna har också god hållbarhet. Akrylaterna användes fortfarande även i Skandinavien, framförallt för tillverkning av ögonproteser, temporära proteser och som stomme till mjuka material, ex. silikoner.

De hårda akrylaternas begränsning har hela tiden varit just det faktum att de är hårda, vilket gjort att man sökt efter alternativa mjuka material.
Under perioden 1950 - 1974 fanns på marknaden ett flertal mjukgjorda akrylmaterial, som tyvärr visade sig ha en begränsad livslängd. Den svagaste länken var åter mjukgöraren. Några ytterligare seriösa försök att vidareutveckla materialen har inte ägt rum sedan dess.

Perioden efter 1970—talet kännetecknas av ett sökande efter nya alternativa polymermaterial och ett nytänkande där redan kända polymerer kombinerades ihop på nya sätt (Ref.16). Från denna period härrör två polymerer, som fortfarande användes, nämligen polyuretan— och silikonelastomerer.

I det följande skall följande material beskrivas mera detaljerat. För att kunna förstå texten i sin helhet krävs baskunskaper i organisk kemi.

©2002- Anaplastik Konsult